Arbete skapar välstånd

Idag har det gått undan i det nya hemmet.
Två innertak är klara.
Tre rum är spacklade och klara för tapetsering.
Ett rum är klart för ommålning.
Två tak är klara för kvistlackning.

Ser ut som vi hinner en bra bit på väg redan på söndagen. Här kommer några bilder från idag:

image256
Före versus Nästan klar 0-1

image257

image258
Axel på Melvins nya cykel

image259
Vi bjöds på delikat middag på kvällen. Underbart gott. tack för det!

A house - in the middle of the street

Så har vi då köpt vårt radhus i stan.

Grabbarna har redan gjort några kilometer på cyklarna och har gjort sig hemmastadda på gatan.
Axel, 3 år med napp i munnen, frågade en 9-årig granne om han ville komma hem till oss och leka (i vårt tomma hus som inte har en leksak eller möbel). Självförtroende har han gott om, den grabben.

Melvin lös som en sol när han fick ärva Oskars cykel.

Idag var det så hett att vi tog fram poolen. Dessutom har vi lackat alla kvistar i furutaken med schellack så att det blir vitt och fint om ett tag.

Ett par bilder från kvarteret Svartmesen.

image254


image255


2 miljarder 900 miljoner kvistar

Idag fick vi en nyckel till det nya huset.

Grabbarna var med och tittade i det numera möbeltomma huset och de fick spatt. Så nöjda med egna rum! Axel och Melvin hittade fyrtioelva gömställen och den yngste av de två känner sig redan rejält hemmastadd i området. King of Svartmesen, liksom.

På fredag drar vi igång med målning och tapetsering och diverse pyssel och brorsan, 27,  har anmält sig som frivillig arbetare (eller arbetarsvin som han blev kallad på ett hotell i Karlstad för att han hade en snusdosa i fickan).
-KÖP RIKTIGA GREJER BARA! Och en mindre stege, jag vägrar måla innertak ståendes på färgpytsar!
-Vi ska ta olja in alla kvistar med schellack först...
-Hur många kvistar är det då, 3 miljarder eller?

En stund senare åkte vi dit och tittade och han blev ganska nöjd.
-Det var visst bara 2,9 miljarder.

En fyra år gammal bild

Hittade denna i gömmorna. Augusti 2004.

image253

En fotbollsdag

FCT möter Östers IF idag och grabbarna vill följa med. Axel var på fotbollshumör när han vaknade och helt plötsligt satt han på altanen i full matchmundering, helt frivilligt. Sen satta han igång och sparkade boll!

image248

image249

image250

image251

image252

Miner och lek

Häromkvällen bad jag bröderna göra lite miner. Här är ett axplock av vad de åstadkom.

image242
(Nyfiken)

image243
(Arg)

image245
(Jätteglad)

image246
(Sur)

image247
(Intresserad)

image244
(Spänn ögonen i varandra)

Tankar

Axel-citat skulle kunna fylla en hel blogg.

-Den har varit jättemycket borta! (jättelänge)
-Jaha, vilken tur att den inte bara var lite borta!

-Ska vi sova nu?
-Ja, om en liten stund
-Nej, om en pyttelång stund! (förstärkningsord kan användas på olika sätt)

Och så tyvärr ett sorgligt besked.
Min gode holländske vän har drabbats av en allvarlig leversjukdom (ärftlig) som kan leda till döden inom 6 mån till 15 år om inget görs. Transplantation kan göras om det inte gått för långt. Trist...
Men jag tror de löser det, läkarna!

Flyttröjning

Så här kan det också se ut i en trädgård. Nu röjs det för fullt...

image239
Carporten är full med skit...

image240
Rädda det som räddas kan!


image241
Inne staplar vi låda på låda...

Grabbhelg

När frun är i Uppsala och förlustar sig i scrappingen frå vi killar hemma försöka få till det bästa av helgen ändå.

Lördagen bestod av att de sprang ut redan vid 8-tiden på morgonen och gjorde trädgården. De plockade redigt undan eftersom jag skulle klippa gräset. Så gräsklippning blev det, årets premiär. Jag kanske har tre-fyra klippningar kvar innan vi flyttar...

Vi var också i affären och köpte glass, maränger, kolasås och strössel. Riktigt najs.

Och nu ser vi Aston Villa-Wigan på TV. Axel kommenterade matchen:
-Aston Villa ligger 1:a och 4:a och 3:a.
Axel kommenterade alltså ställningen, 1.43 in i matchen. Kul han försöker...

Oboj vilket vackert väder det är idag.

Årets besök på Villa Park - en betraktelse

Den här reseberättelsen ska publiceras på Aston Villas Svenska Fans-sida nästa vecka.


Förra årets medlemsresa med Villa Sweden var så nära en totalupplevelse man kan komma. Besök på träningsanläggningen, träff med spelare, gamla spelare och managers och två matcher i form av Walsall-Bury (0-1) och Villa-Portsmouth (0-0).


I höstas var det därför ingen tvekan om min kommande närvaro på 2008 års resa när det bestämdes att matchen gällde derbyt mot Birmingham City. Jag hade hört talas om stämningen på derbyt, men det är svårt att föreställa sig.


I år anlände jag senare på fredagen tillsammans med "Jonsson". Vi tog ett senare flyg, men å andra sidan nådde bagaget och kameran fram i tid den här gången. Enda missödet på vägen var att vi fastnade i en trasig buss i en rondell i Coventry runt 22-tiden på fredagskvällen. Roligare har man haft det, men vi kom fram till slut, ca 2 timmar senare än planerat, och hann med en tur till Broad Street innan ögonlocken talade om att sömn är att rekommendera. Som vanligt var det Britannia Hotel på New Street som gällde.


image238
Britannia Hotel - perfekt beläget mitt i centrum

Vi missade därför Legend-träffen på King Edward, den får gärna någon annan skriva om. Det ryktas om att det var en bra tillställning!


Lördagens begivenhet var bestämt på förhand. En match på klassiska Molineux Ground i Wolverhampton mellan stans stolthet och The Tractor Boys, Ipswich Town, stod på programmet. Oron för hur man tar sig till Wolverhampton var obefogad, det gick åtta tåg i timman dit förklarade en pratsjuk spärrvakt på lördagsmorgonen.


"The Villan" och "Bosse Larsson" bestämde sig tidigt för att åka med och till slut var vi ett tiotal som åkte iväg till Wolverhampton.

Nöjd och glad med kameran i högsta hugg (jag hade ju massor att plåta efter att han varit utan kamera i fjol) så gick jag över ett staket utanför arenan, råkade sätta foten i kamerans halsband och skickade densamma ner i backen. Obejktivet kras! Det lyste Error om hela kameran. Tur dock att jag hade ett teleobjektiv med mig, men det fungerar inte att ta bra bilder på nära håll. Så där försvann den stora möjligheten till revansch för en amatörfotograf som jag.


26 000 åskådare mötte upp och såg Wolves ta ledningen. Ipswich kvitterade med matchens sista spark, en frispark som hängdes in galant, men det såg inte otagbart ut. En förbannelse var bruten i och med denna match, jag fick äntligen se ett hemmamål på plats i utlandet efter en del otur på senare år (förra årets matcher samt Lazio-Reggina 2006 som slutade 0-0).

image233
Wolverhampton-Ipswich

Engelsmännen är fantastiskt trevliga och det är lätt att prata med dem, i synnerhet fotboll. Talar man om att man är från Sverige så duger man faktiskt som Villa-supporter även i Wolverhamton. Ett par gubbar ville prompt ha med oss till en Wolves-pub efter matchen, men finkulturen i form av puben The Wanderers som vi provade före matchen fick duga gott i den staden. Tillbaka till Birmingham.


Väl där pågick matchhetsen. Birmingham Mail sålde tidningen och en åttasidig bilaga inför derbyt. Härlig läsning.


Kvällen avslutade många av oss på O´Neills på Broad Street. Vilket gäng! Man hörde så många kommentarer som man lever glatt på hela året.


Upp tidigt var parollen på söndag morgon eftersom derbyt började redan 12.00. Lite småsegt var det att gå upp efter den sena lördagen, men när vi nådde ut till Villa Park vid 10.45 försvann alla tveksamheter. Nu var det laddning som gällde. Matchprogram, känna atmosfären, besöka shopen, svida om till finare färger, ta lite kort (från långt håll...) och allmänt njuta av att vara på plats igen.


image234
Utanför Villa Park

North Stand hade vi biljetter till och vi gick tidigt in på arenan och provade "kiosken" där inne. Innandömet under North Stand var inte lika fint som Holte End, men vad jag förstod så ska det upprustas. Nåväl, ute på läktarna kunde man ana stämningen. Redan 30 minuter före match pågick ramsorna för fullt. Magiskt!


image237
Jag utanför North Stand

Vi letade reda på platserna, långt uppe till höger på familjeläktaren. Och visst var där en del familjer, men om det med familjeläktare menas att det är lite lugnare så undrar jag hur det stod till på de andra. Helt makalöst, vilket ös det var. Alla skrek och gestikulerade. En pappa kom in med sina två söner i tioårsåldern och började direkt skrika diverse ord mot Birmingham-klacken. Sönerna tittade storögt på, men de var lättlärda och hängde snabbt på...


Läktarna fylldes snabbt på och när inmarschen skedde nådde jublet oanade höjder. Matchen startade och Birmingham hade väl lite av ett övertag de första tio minuterna, men sedan började mittfältsgiganterna Barry, Petrov och Reo-Cooker att styra upp det hela. När Ashley Young distinkt sköt 1-0 exploderade Villa Park och nu räcker inte orden till längre. Det måste upplevas!


image235
Inmarsch - Second City Derby

Villa trummade på och gjorde potatismos av Birmingham. 5-1. Ojojoj, kommer jag någonsin att få vara med om något liknande?


image236
5-1 satt ju fint

Efteråt var man lätt lomhörd och ganska trött. Utanför läktaren rådde ett förvånansvärt lugn, precis som om alla hade skrikit av sig där inne och sedan gick hem till söndagssteken och lugna familjen.


Visst, inne på The Adventurers var stämningen på topp hörde vi när vi passerade, men kön var för lång så vi tog oss tillbaka in mot city istället.


Eftermiddagen präglades av lite spänning runt pubarna i centrala Birmingham eftersom det cirkulerade rykten om Villa-supporterns död. Trist händelse. Det var dock lugnt överallt och vi hann med att se en match på The Newt, Man City-Portsmouth. Söndagskvällen blev sista kvällen tillsammans med de andra och vi spenderade den på Walkabout på Broad Street. Trevligt ställe det också.


På måndagen hann vi köpa på oss lite fler souvenirer av det som fanns kvar i shopen sedan Arvikas Villa-filial storhandlat, förmodligen både en, två och tre gånger!


Vid 12.30 avgick bussen på väg mot Stansted igen och redan där, i bussen på väg hem, började man fundera på nästa resa. Det är så fantastiskt roligt och Villa Sweden-gänget är en skön samling svenskar från alla hörn. Tack ska ni ha.